Efter dryga halvåret vid ekvatorn var jag tillbaka i Sverige för en kortare tids arbete. Många var nyfikna. Det här var de tio vanligaste frågorna

– Du är ju inte brun? 
– Nej, jag arbetar på dagarna. 
Frågan ställdes främst av äldre svenskar.

– Har du varit på Bali/Kambodja/Burma? 
– Nej, men vi ska resa till Finland på semester.
Frågan ställdes främst av yngre svenskar.

– Så du är lyxmake numera? 
– Önskar verkligen att så vore. 
Inkomst förutsätts var orsak till utrikes flytt bland vuxna. Inte äventyr eller kärlek.

– Hur får du dagarna att gå?
– Jag arbetar. 
Alla tjatade om att mitt jobb kunde utföras var som helst i världen. När jag väl flyttat utomlands undrade alla vad jag jobbade med.  

– Då blir det skidåkning i Japan till vintern? 
– Tveksamt, tio timmar flyg till snön.
Kartans Mercator-projektion skeva avstånd i norr och söder torde bära skulden. Även jag trodde att det skulle ta ett par timmar mellan Singapore och Japan.

– Inte mycket vandring i Singapore? 
– Jodå, jag drar på tur minst en gång i veckan. Staden är överraskande grön.      

– Längtar du hem? 
– Nej, Sverige och Singapore är skilda världar. Jag lever i båda, men inte samtidigt. Dessutom bor jag granne med IKEA som säljer Kalles kaviar. 

– Hur står du ut med värmen? 
– Det är som med kylan. Man anpassar sig. 

– Som i Thailand? 
– Väder och växtlighet är hyfsat lika, inget annat.

– Trivs du? 
– Ja!