Världen blir allt mer internationell. Det är alla överens om, liksom att denna verklighet kräver internationell standardisering, åtminstone inom den europeiska unionen. Det förstår alla medborgare, företag och myndigheter, förutom naturvårdsverket som uppfinner hjulet på nytt.
Den som skidar eller vandrar Kungsleden mellan fjällstugorna Vakkotavare och Teusajaure får exempelvis uppleva hur fjällens röda kryssmarkeringarna plötsligt, och utan förvarning, ersätts av svarta band med färgade oktogoner under 14 kilometer i Stora Sjöfallets nationalpark. Ett redan världsunik ledmarkering (det röda krysset) har ersätts av en något än unikare.
I Tivedens nationalpark når naturvårdsverkets designprogram från 2017 rent komiska
proportioner. Här finns nio vandringsleder, varför oktogonerna dessutom är olikfärgade med olika antal prickar. Prickarna är till för – och här kommer det – färgblinda. Eftersom lederna är korta rundslingor frestas du att kombinera, vilket blir lite spännande ifall du blandar grå led/sju prickar med vit led/nio prickar. Och när lila oktagoner/fyra prickar tillfälligt hamnar strax utanför nationalparkens gräns finns inga ledmarkeringar alls.
Tiveden tar emot närmare en halv miljon besökare årligen. Hälften är andra EU-medborgare. Hade det då inte varit smartare att använda den europeiskt standardiserade ledmarkeringen med röda och vita färgstreck? Eller kanske den för svenska låglandsleder så dominerande orangea färgen?
Till yttermera förvirrning anger ledskyltarna endast sevärdheter, inte ledernas namn. Som nykomling utan nationalparkens egna broschyr i ficka är chanslös.
Ledskyltarna i fjällens nationalparker textas av identitetspolitiska skäl enbart på samiska.
Nu torde vi på goda grunder våga anta att ytterst få renägare är i behov ledskyltar, däremot den absoluta merparten tillresta etniska svenskar, vilka till helt nyligen kunnat använda svenska eller försvenskade ortnamn. Inte märkligare än att vi kallar Magyar för Ungern eller att finnarna säger Suomi om Finland. Tradition underlättar kommunikation.
I sammanhanget intressant är också att informationen på naturvårdsverkets hemsida om svenska nationalparker finns på engelska, tyska och samiska, men inte arabiska eller finska. De idag näst mest talade språken i Sverige.
Men, inget slår Skärmarbodabergens naturreservatet. Här har naturvårdsverkets lokala enhet i Örebro län lyckats trycka in sex sammankopplande rundslingor med åtta
avstickare inom 224 hektar, vilket betyder att den som bestämmer sig för en maximal rundtur om 15 kilometer behöver fatta beslut i 17 ledkorsningar för att hamna rätt.
Enligt naturvårdsverkets egensinniga logik kan rundslingor i naturreservat givetvis inte använda samma ledmarkeringar som nationalparker, varför oktogoner ersatts av fyrkanter med olika färg och antal prickar.
Den som känner sig sugen på den maximala rundturen följer således kornblå ram/en prick, grön ram/två prickar, lila ram/tre prickar, samt orange färg under de hundra meter när leden tillfälligt hamnar utanför naturreservatet. Därefter gul ram/fem prickar, ljusblå ram/sex prickar, röd ram/fyra prickar, samt orange färg för nyssnämnda hundra meter i motsatt riktning. Därefter lila ram/tre prickar, grön ram/två prickar, kornblå ram/en prick.
God tur i ordets alternativa betydelse.