Sälj bilen!

Jag äger ingen bil. Har aldrig ägt någon. Vill inte påstå att det berott på någon uttalad miljöhänsyn. Snarare av verklighet. Bil är och förblir en privatekonomisk idioti. Min självvalda billöshet var tyvärr också en detalj som jag snart lärde mig att mörka. Det spelande nämligen ingen roll hur jag presenterade mitt bilfria faktum. Folk gick omedelbart i försvar för det egna bilägandet. Ibland ganska aggressivt, hur än jag poängterade att deras bilägande är deras ensak. Man kände sig hotade.

Mitt liv utan bil fortsatte dock att fungera alldeles utmärkt i fyra decennier via aktiv kombination av flyg, buss, taxi och tåg, samt hyrda och lånade bilar ifall inget annat alternativ kvarstod. Utan bil har jag också haft tid och råd till ett aktivare friluftsliv. Har bara behövt planera lite noggrannare.  

Jag förstår motornördar och klimatförnekare, men inte stadsbor vars bilägande saknar egentlig funktion och enbart hämtas ur ett skrytsamt nöjeskonto. För stadsbilister som flyttat ut på landet med argumentet att de vill leva närmare naturen, men behållit jobbet inne i stan, saknar jag däremot förståelse. 

Under mitt idoga vandrande längs Sveriges låglandsleder passerar jag ständigt dessa ensliga skogsvillor och till fastboende uppgraderade sommarstugeområden i vilka bosättarna barrikaderar sig bakom traktorgräsklippare, infravärmda uteplatser, badbassänger och allehanda vuxenleksaker. Hur kan en så övertydlig överkonsumtionen förbli så oantastbar? 

Jag vet inte hur stort miljöavtryck som en ny bil utgör eller en nybyggd villa om så där 250 kvadratmeter med dubbelgarage och dansbanealtan. Jag undrar bara hur man resonerar när man satsar allt man äger och därtill skuldsätter sig för att skapa en ohållbar framtidsmiljö av totalt bilberoende. Eller på vilket sätt arbetsresor i två bilar och lika många dagliga körtimmar innebär att man kommer närmare naturen. 

Egen livsföring smärtar alltid att behöva ifrågasätta och än värre att behöva dra konsekvens av, även när livsstilen är ekologiskt ohållbar. Enklare då att låta Sankta Greta axla sina synder. Eller skylla på stockholmare som inget begriper. 

Sälj bilen, säger jag till alla som påstår sig värna om naturen och använd yxan ifall du vill omforma livet. Sluta att dutta med osthyveln. Skaffa ett jobb som inte ligger 64 kilometer från bostaden eller flytta närmare arbetsplatsen. Gör dig själv till en förebild för alla som önskar, men inte orkar eller vilset letar efter vettiga vägvisare. Motivera bara inte bilberoende och medveten överkonsumtion, eller den ensamma villan i skogen med att du ”vill leva nära naturen”. I Sverige är det aldrig långt till naturen, hur eller var du än bor. 

Dessutom kommer du att må bättre eftersom du tvingas röra på dig dagligen. En omedelbar hälsovinst. Samtidens effektivaste förebilder är varken influerare, medialhjältar eller demonstranter, utan goda grannar och vänner.

I väntan på en miljödiskussion som sträcker bortom flexiveganism och drömda tågsemestrar, och som därtill inbegriper Sveriges alla semiurbana låtsaslantisar hoppas åtminstone få uppleva en allmän tillnyktring när det kommer till självförvållat bilberoende. Under tiden fortsätter jag att dricka mjölk och vara stammis på Burger King, där jag gärna blir norstalgisk om minns en tid när det ännu fanns fiskburgare på menyn.