Mammon förenar oss


Eftersom jag är fri företagare är hantverket ständigt till salu. Det ligger i sakens natur. I likhet med alla andra yrkesstolta journalister skriver jag inte reklam, fast om jobbet är spännande och uppdragsgivaren lämnar fria händer kan den osynliga gränsen överskridas. Som när man hörde av sig från den börsnoterade svenska utrustningstillverkaren med ett litet polardjur i logotypen som nyligen haft en världsomspännande succé med en fyrkantig ryggsäck från 1978. Dom som även arrangerar stora vandrarjippon som kallas Classic i fyra länder. Senast i Hong Kong. En relativt oberoende stadstat i vad som tills förra månaden låg i min relativa närhet. Dryga sju miljoner invånare och högintressanta vandringsleder bakom skyskraporna. Tre tuffa dagar med tält och matpulver över ett fjordflikigt bergslandskap, och väl i mål sjunger jag med hjärtats lust i kommersialismens änglakör, ty det är den så kallade outdoor-branschen som förenar världens folk och driver friluftslivets utveckling. Inte du eller jag, eller Utemagasinet, eller någon enda av världens alla friluftsorganisationer, utan kapitalismen. 

Under mina 40 år i branschen kan jag också konstatera att de kommersiella skojarna varit få och dom giriga än färre. Visst har jag skakat hand med ett otal nyföretagare utan annan kvalifikation än ett självupptaget leende och visst har jag sett folk hälla ut förmögenheter i hopp om tältplats under marknadssolen, men de allra flesta har varit hederliga företagare som älskat friluftslivet till den grad att man envisats med att ha olönsamma produkter i sortiment enbart för att dessa ansetts främja friluftslivet och vad jag upplever i Hong Kong är översvallande glädje och gemenskap. 

Vi är 400 deltagare från 20 länder som vandrar samma sträcka i valfri takt för att nå fram till målet under samma eftermiddag. Alla är där av samma intresse, alla deltar på samma villkor. Ingen förlorar, ingen vinner. Vad du heter eller vem du är saknar betydelse och framme vid målet står de alla där: japanska paret, malajgänget, singaporeanen som jag trodde var bekant, koreanska familjen, thailändaren som längtade till Lappland, överviktiga tysken, urläckra taiwanesen och amerikanen som kunde prata oavbrutet. Alla hyllar de just dig och din insats, och ju senare din målgång sker, desto kraftigare jubel. Grattis! Bra jobbat! Välkommen!  

Jag ska ärligt erkänna att jag blivit tårögd för mindre. 

Och eftersom vi befinner oss i östra Asien ska det gruppfotograferas. Den kollektiva gemenskapens betydelse för den egna identiteten är störrre än vad vi svenskar förstår och när kineser från Singapore och malajer från Malaysia och Indonesien grupperar likt ett fotbollslag med nationsflaggorna blir den politiska innebörden övertydlig. Man kommer från länder där etniska motsättningar – lynchning, mord och plundring – är levande nutidshistoria, och man bryr sig inte för här och händanefter ingår man i friluftslivets gemenskap. En politisk markering som utrustningstillverkaren med den arktiska däggdjurslogotypen knappast ens föreställt sig när de sparkade igång jippot i Hong Kong. Syftet var givetvis att etablera varumärket på ny marknad och kränga prylar, men man gör det genom att demonstrera att fint friluftsliv inte är liktydigt exotiska vildmarksdrömmar, utan lika gärna ske på platser där kunden lever och traditioner saknas. 

Fabrikören ligger löjligt rätt i en växande friluftstrend och när de väl förstår den brittisk kakifärgens koloniala association kommer de säkert även att sälja lite fler prylar.