Gör Vasaloppet till nationaldag

I två decennier har vi försökt skapa feststämning kring nationaldagen 6 juni och misslyckats. Förmodligen för att vi redan har en fungerande nationalfest – Vasaloppet.

Vasaloppet borde vara vår självklara nationaldag. Det har allt som ett nationellt firande kräver och lite till. En skröna värd Hollywood och en fint samtidsanpassad manifestation med miljonpublik och outsläcklig berömmelse till segraren.

En nationaldag måste baseras på en betydelsefull händelse. Om det är saga eller historisk verklighet spelar mindre roll. Gustav Eriksson Vasas propagandaskröna från 1500-talet passar perfekt. Här har den blivande kungen misslyckats att uppvigla svenskarna mot den grymma ockupationsmakten, men i sista minut ångrar vi vår feghet och skickar iväg ett gäng pilsnabba skidlöpare som hinner ikapp den flyende kungen precis innan han förloras bortom Sälenfjällen.

Sedan 1922 hyllar vi den svenska nationalstatens tillblivelse genom att symboliskt återbörda vår befriare i världens längsta och största skidtävling när 15000 personer skidar 90 kilometer. Räknar vi även in Halvvasan, Kortvasan, Skejtvasan, Stafettvasan, Tjejvasan, Öppet spår och Ungdomsvasan hamnar årets deltagarantal kring 60 000 personer. Alla som vill får vara med. Vasaloppet är en demokratisk tävling, där alla presterar sitt bästa efter individuell förmåga. Du behöver inte ens vara svensk. Hela 40 nationaliteter återfinns i startfältet och fjolårets direktsändning i SvT sågs av 3,4 miljoner tittare, varav hälften hängde med ända till mål – i fyra timmar.

Allt som krävdes för en storstilad nationalfest fanns alltså redan på plats 1983 när riksdagen instiftade vår nationaldag, men istället väljer man att uppgradera Svenska flaggans dag, 6 juni. Ett rojalistjippo från slutet som arrangerades på dåvarande kungens namnsdag i syfte att dra in pengar till den nationella hembygdsgården Skansen i Stockholm. Dessutom hänvisade riksdagen till att landets nuvarande regeringsform antagits på detta datum både år 1809 och 1974. Vad vi således firar är ett otidsenligt Skansenjippo och två grundlagsreformer.

Partystämning? Någon?

I tre decennier har stat, kommun och rojalistiska media försökt fixa fest. Man har kapat en kristen helgdag för att ge oss ledigt från jobbet, samsat kungen med Martin Timell i TV4 och lockat med populära artister i gräsmattan, utan att få folkligt fäste. De enda som verkligen tycks gilla 6 juni är Nationalsocialistisk front och slagsmålssugna anarkister.

Gör Vasaloppet till nationaldag. Den festen kostar inte en skattekrona. Vasaloppet är ett kommersiellt drivet företag. Man omsatte nästan 90 miljoner kronor ifjol. Vinsten var närmare 15 procent. Kommersialism är, hur illa det än låter, enda fungerade garant för tidsanpassat friande. Sviker publiken uteblir vinsten och firande självdör därför att svensken inte längre är intresserad. Vi riskerar därmed ingen upprepning av Svenska flaggans dag och dessutom arrangeras festligheten, till skillnad mot 6 juni, alltid på en söndag. Således inget produktionsbortfall heller.

Så vad väntar vi på?

Kung Carl XIV Gustav har tidigare åkt Vasaloppet och väntar vid målet i Mora. Kronprinsessan och lillprinsen har också synts i det demokratiska spåret. Teve direktsänder och nationen sitter bänkad. Och vad vore väl mer passande i detta fetmans tidevarv än att fira nationaldagen med fysisk spänst och styrka?

Gör Vasaloppet till nationaldag och passa då även på att flytta den sorglig undanglömda Kalvträskskidan från länsmuseet i Umeå till firandet i Mora. Den är världens äldsta skida. Äldre än Egyptens pyramider.

Sverige skapades av skidåkare.