Jag gillar Facebook. Det gör de flesta friluftsnördar som jag känner och favoritbild är sotig kaffepanna över öppen eld. Inga människor. Endast brinnande ved under det vördade plåtkärlet. Ingen förklaring. Vi förväntas alla att förstå, men gör vi det? 

Vad är det egentligen som man vill förmedla?
Att man gillar kokkaffe?
Att kärlet snart ska skita ned i ryggsäcken och få allt som där finns att stinka böckling?
Och varför publiceras bilderna nästan uteslutande av män?

Så jag ställer frågan på min Facebook-sida och kommentarsfältet exploderar. Män blir upprörda. Riktigt förbannade ifall de bor norr om Dalälven, vilket också stämmer väl överens med mina egna iakttagelser. Eldarglädjen avtar nämligen i takt med sydlig latitud för att slockna i höjd med Sydsvenska höglandet. Känslosvallet orsakades heller inte av kaffet, utan bör snarare betraktas som en slags manifestation av nostalgisk längtan efter manligt oberoende.

Eftersom en stor del av mitt yrkesliv har ägnas åt vandring har jag också tillbringat överdrivet mycket tid framför vindskyddens eldstäder. Först irriterades jag över askan som inte bara skitar ned den närmsta omgivningen, utan även där du ska sova.

Elda på avsedd plats är förvisso propert i jämförelse med spontaneldandet. Besök valfri känd utsiktspunkt och du finner en kolhög – eller flera.

Populära naturreservat har även försetts med särskilda vedförråd i hopp om att eldarna ska lämna skogen ifred. Vi har nämligen laglig rätt att elda på annans mark. Unikt för Sverige. Den tolkas in i allemansrätten och är således indirekt grundlagsskyddad. Sensationellt och märkligt med tanke på att det finns både enklare, effektivare och renligare sätt att koka kaffe. 

Min slutsats är att Facebook-bilden av sotiga kaffepannan är en symbolhandling med kulturhistoriska rötter och antagligen väldigt långa sådana. Ett folkligt minne av ritualer, vars betydelse sedan länge gått förlorad. Ungefär som att resa midsommarstång eller bygga stenlabyrint. Vi gör det, men utan att anse oss behöva förklara varför.

Vad gäller sotiga kaffepannan på Facebook handlar det förmodligen om att demonstrera oberoende. Markera trygghet och samförstånd gentemot alla oss som fortfarande står med ena benet kvar i ett icke längre existerande bondesamhälle, där elden hade central och livsviktig funktion. 

Och nej, jag ironisera inte över folkligt friluftsliv och jag hatar inte norrländska män. Jag ropar heller inte efter eldningsförbud. Jag vädjar endast om ett ögonblicks eftertänksamhet om varför vi eldar och om vi verkligen måste. 

Sedan undrar jag förstås också varför kvinnor inte tycks lika benägna lägga ned så mycket arbete för en enkel kopp kaffe?